2011-06-29

Nu börjar det bli lite mer ordning på Brobergs torp. Senaste röntgen har OK: inget nytt har tillkommit, ingen progress (tillväxt). Sjukdomen är under kontroll. Svaret från Akademiska har kommit, man säger nej till RF-behandling med en märklig motivering som inte förvånade mig. De franska röntgenläkarna säger som bekant att jag har fyra förändringar i lungorna, varav två är metastaser; Danderyds röntgenläkare hävdar att jag har fyra och att alla är metastaser. Radiologprofessor Anders Magnusson på Akademiska säger att jag har fyra metastaser, men är öppen för att fransmännens tolkning är riktig. Eftersom RF-behandlingen är en experimentell verksamhet på Akademiska har mina lungförändringar bedömts av sjukhusets leverteam som tror sig se SJU metastaser - vilket är för många att behandla. Min onkologs kommentar säger det mesta: "Inte ens med mina starkaste glasögon kan jag se sju metastaser på dina röntgenbilder”.

Det här bekräftar min bild av svenska kirurger, gång på gång söker man efter skäl att säga nej till operation och väljer bara ut de enklaste fallen. Som en av bloggläsarna kommenterade mitt förra inlägg: ”Om man får cancer i Sverige gäller det bara att ta sig till Arlanda så fort som möjligt”.

Sagt och gjort, jag har mailat till Universitätsklinikum Freiburg och bett om ett besök hos professor Passlick. Som ni kanske har läst i tidigare inlägg arbetar ett antal europeiska sjukhus med betydligt modernare metoder än de svenska. Passlick använder laser när han tar bort lungförändringar, en metod som även finns i Sverige - men som ogillas på grund av kostnaderna och att personalen måste ha skyddsutrustning för ögonen… Medan svenska thoraxkirurger använder kniv som på medeltiden och sätter gränsen vid två, tre lungmetastaser, tar Passlick bort upp till 30 lungmetastaser.

Det här kostar förstås ännu mer pengar, cirka 6 500 Euro per lunga. Passlick tar en sida i taget med fyra veckors mellanrum. Jag kommer att ansöka om ersättning från Försäkringskassan, men tror det är slöseri med tid. Jag har även varit i kontakt med den brittiska läkaren Alice Gilliams som anses vara världsledande på RF-behandling, men hon vill ha 13 000 pund per lunga – alltså dubbelt så mycket som Passlick.

Sedan kan man undra hur det har blivit så här i Sverige? Våra många politiker vill ju gärna ge en bild av att svensk sjukvård är världsledande och i det närmaste perfekt. Den bild jag har är grundad på egen erfarenhet och kontakter med många andra cancersjuka – den är långt ifrån lika rosenröd. Jag är medveten om att det här handlar om människor med spridd sjukdom, de enkla fallen får säkert bra vård i Sverige. Men när de svenska läkarna måste ta risker för att hjälpa en patient, då saknar man mod. Statistiken, budgeten och bekvämligheten är viktigare än att rädda liv.