Fortfarande ingen kontakt med professorn, trots löfte om ett omfattande mail från sekreteraren. Jag väntar på information vilka cellgifter som ska användas i den fjärde skivan i professor Adams "Big Mac". Behandlingen ska börja tre veckor efter operationen, vilket är imorgon. Det senaste jag hörde var att de bortopererade levermetastaserna måste analyseras först innan man kan bestämma vilka cellgifter som är effektivast. Ärligt talat är jag ganska less på cellgifter även om jag inser att de behövs ett tag till.
Under tiden har jag varit hos läkaren Andreas Aly som bland annat gör koloskopier på Sophiahemmet. Han var den enda som tog emot mig i oktober när professorn ville ha en extra kontroll av grovtarmen för att vara säker på att inga flera tumörer gömde sig där. Nu handlade det om att vidga förträngningen som professorn upptäckte under operationen sist och Andreas Aly hittade stället direkt, det var som han misstänkte där skarven sitter efter tarmtumören. Eftersom jag hellre kör bil än tar smärtlindring så var det lite gnäll från min sida under ingreppet. Men där Andreas Aly vidgade tarmen på det trånga stället genom att blåsa upp en ballong så kändes det inte alls. Om 14 dagar ska han upprepa det hela med en ännu större ballong! Jag hann knappt hem innan det var dags att springa in på toaletten och "låta naturen ha sin gång". Det var mycket tydligt att vidgningen hade lyckats....
2010-01-20
Professorn har inte ringt och hans sekreterare svarar inte på mail trots att jag har försökt skriva på min ”bästa” franska. Jag får be Véronique om hjälp att ringa igen, hon är oslagbar på att säga de rätta sakerna som får professorns sekreterare att ordna allt. Är man inte tillräckligt artig så fungerar inget, kan man de rätta fraserna som Véronique så öppnas alla dörrar blixtsnabbt. På något sätt känns det riktigt, vi ska alla uppföra oss på bästa sätt och få kan detta bättre än fransmän. Jag måste erkänna att jag gillar dem!
2010-01-19
Hemma i svensk vinter igen. Det kommer ett brev från Försäkringskassan med det väntade avslaget på min begäran om ersättning för den första operationen. Motiveringen har den ”försäkringsmedicinska rådgivaren”, läkaren Peter Dahl, givit som svar på första frågan i ett formulär:
”Behandlas sjukdomen/tillståndet inom vårt allmänna sjukvårdssystem i Sverige?”
Peter Dahls svar förbryllar: ”Nej, i den situation/medicinska tillstånd den försäkrade befann sig i utförs ej motsvarande åtgärd i Sverige. Vilket framkommer i de svenska journalhandlingarna.”
Det här känns som man blandar äpplen och päron. Behandlas sjukdomen i Sverige? Ja, tydligen – men inte i mitt fall för jag är/var för sjuk. Min kompis juristen tvivlar på att läkaren har rätt att göra skillnad mellan meningsfull och icke meningsfull behandling. Försäkringskassans behandling känns lite märklig, men jag väntar med att begära omprövning innan jag har skickat in begäran om ersättning för operation nummer 2. Det blir enklare för alla parter om de två ansökningarna får slås samman och överklagas som en.
”Behandlas sjukdomen/tillståndet inom vårt allmänna sjukvårdssystem i Sverige?”
Peter Dahls svar förbryllar: ”Nej, i den situation/medicinska tillstånd den försäkrade befann sig i utförs ej motsvarande åtgärd i Sverige. Vilket framkommer i de svenska journalhandlingarna.”
Det här känns som man blandar äpplen och päron. Behandlas sjukdomen i Sverige? Ja, tydligen – men inte i mitt fall för jag är/var för sjuk. Min kompis juristen tvivlar på att läkaren har rätt att göra skillnad mellan meningsfull och icke meningsfull behandling. Försäkringskassans behandling känns lite märklig, men jag väntar med att begära omprövning innan jag har skickat in begäran om ersättning för operation nummer 2. Det blir enklare för alla parter om de två ansökningarna får slås samman och överklagas som en.
2010-01-18
Eftermiddagen blir lite kaotisk. Det börjar bra med en lunch på ett parisiskt kafé, samt ultraljudsundersökning hos mina favoriter röntgenläkarna. Det är Odile Ghemard som sköter apparaten och förklarar att allt ser bra ut, levern har en bra storlek och det finns bara lite vätska kvar vid operationsstället. Mina svullna fötter kan hon inte ge någon förklaring på, de ser heller inte särskilt dramatiska ut.
När jag kommer till professorns mottagning är väntrummet knökfullt med portugiser! Charmigt nog kommer ofta hela familjen när en medlem är sjuk (det gäller även italienare och greker) och trots att de är 25-30 personer så kan det handla om bara 3-4 patienter. De verkar ha det så trevligt tillsammans hela gänget!
Men jag blir lite fundersam efter en timmes väntan då jag ser inom mig hur ringleden Periferique köar till sig. En gång tog det mig tre timmar att kommer från flygplatsen till hotellet så jag anar det värsta. Sekreteraren berättar att professorn är försenad av en operation men att han borde vara på plats om en timme.
Till slut törs jag inte vänta längre utan kommer överens om sekreteraren om att professorn ska ringa mig. Jag mår så pass bra att jag tar risken att åka hem – abstinensen efter min hustru är svår efter två veckors bortovaro och jag tar beslutsamt en taxi till flygplatsen.
När jag kommer till professorns mottagning är väntrummet knökfullt med portugiser! Charmigt nog kommer ofta hela familjen när en medlem är sjuk (det gäller även italienare och greker) och trots att de är 25-30 personer så kan det handla om bara 3-4 patienter. De verkar ha det så trevligt tillsammans hela gänget!
Men jag blir lite fundersam efter en timmes väntan då jag ser inom mig hur ringleden Periferique köar till sig. En gång tog det mig tre timmar att kommer från flygplatsen till hotellet så jag anar det värsta. Sekreteraren berättar att professorn är försenad av en operation men att han borde vara på plats om en timme.
Till slut törs jag inte vänta längre utan kommer överens om sekreteraren om att professorn ska ringa mig. Jag mår så pass bra att jag tar risken att åka hem – abstinensen efter min hustru är svår efter två veckors bortovaro och jag tar beslutsamt en taxi till flygplatsen.
2010-01-14
Jag anses vara medicinskt färdigbehandlad och får flytta till ett hotell i närheten tills professorn släpper greppet om mig. Jag har lite problem med neuropatin i fötterna som dessutom har svullnat lite. Men jag vet att det är viktigt att röra på mig och passar på att turista lite i centrala Paris. Där jag bor är området lite slitet och konventionellt, men längre in mot centrum står palatsen som spön i backen. Jag går i mässan på Notredam på söndag som en god katolik och belönas med en solosångerska i operaklass.
2010-01-10
Jag får två påsar blod, avdelningsläkaren tycker att mina värden är lite dåliga och vill se lite mera ”vine rouge” på mina kinder. Stomin på tunntarmen suger verkligen näring ur kroppen som en vampyr, tarmpassagen tar ibland bara en timme – grovtarmen är däremot en långsam torkapparat och näringssamlare i kombination. Min hustrus avkok på persilja gjorde mig unik under den första cellgiftsbehandlingen – jag var ensam om att få bättre blodvärden ju längre tid handlingen tog! Men då hade jag kolostomi och större delen av grovtarmen i bruk. Transfusionen går bra och jag blir direkt piggare – lite märkligt tycker jag som inte förstår så mycket av det medicinska.
Vi kommer överens om att jag ska låta de svenska läkarna ordna nedläggning av stomin. Det är en enkel operation och jag vet direkt vem jag ska ta kontakt med – läkaren som gjorde min koloskopi på Sophiahemmet, Andreas Aly. Jag vill ju inte tillbaka till kaoset på avdelning 61, Danderyd och hoppas att Andreas Aly kan fixa in mig på något annat sjukhus.
Vi kommer överens om att jag ska låta de svenska läkarna ordna nedläggning av stomin. Det är en enkel operation och jag vet direkt vem jag ska ta kontakt med – läkaren som gjorde min koloskopi på Sophiahemmet, Andreas Aly. Jag vill ju inte tillbaka till kaoset på avdelning 61, Danderyd och hoppas att Andreas Aly kan fixa in mig på något annat sjukhus.
2010-01-07
Klockan två på eftermiddagen kommer jag upp från intensiven, alltså bara efter lite mer än ett dygn. Skillnaden är enorm mot förra gången då jag låg kvar i fem dygn, kräktes och mådde allmänt dåligt. Den första operationen var egentligen två, tarmtumören togs bort och vänster del av levern skars bort. Den högra delen av levern är mer känslig än den vänstra, flera sektioner har specialegenskaper som är livsviktiga. Men professorn är rätt man för uppgiften och därför mår jag bra. Jag har också kommit överens med narkosläkaren före operationen att inte använda naturligt morfin utan ett syntetiskt derivat som är snällare och inte ger så stor risk för kräkningar eller hallucinationer
2010-01-06
Operationen går bra – men planen går inte att följa till 100 procent. Professor Rene Adam rensar höger del av levern från metastaser genom att radikalt skära bort en bit, men blir tveksam när man ska operera ned stomin. Han och hans kollegor testar flödet i min grovtarm och blir inte nöjda, det finns en stopp någonstans. Troligen är det en sammanväxning i skarven där tumören togs bort, men detta måste undersökas och åtgärdas. Opereras stomin ned ändå är risken stor för en ny tarmpenetration och jag vill bara vara om en sådan, tack! Jag är dock oerhört glad för att det svåraste ingreppet blir framgångsrikt – jag är tumörfri i levern! Det som de svenska kirurgerna inte trodde vara möjligt.
2010-01-03
Jag flyger till Paris med SAS, inte med favoriten Air France. Det gäller att boka tidigt om man ska få plats hos Air France där lagad mat serveras gratis även i turistklassen. SAS har också nackdelen av att landa på terminal 1 i Paris, ett byggnadsminne som symboliserar den gamla franska filosofin – ”bygg så snyggt och så krångligt som möjligt”. Air France använder nya terminal 2 som är fullständigt normal och användarvänlig. Tidsplanen är diverse prover och datortomografi på måndag, inskrivning på tisdag och operation tidigt på onsdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
