Artikeln i Expressen ledde till hundratals mail och telefonsamtal. Jag har försökt hjälpa alla med kontakter i Paris och Freiburg. Jag inser att bilden jag får inte är hela sanningen om svensk cancervård. Det är naturligt att man tar kontakt med författaren av en kritisk artikel om man är missnöjd med svenska läkare. De med solskenshistorier hör inte av sig.
Men ändå. Det finns en skrämmande samstämmighet i klagomålen på svensk cancervård.
1) Cancerdiagnosen ges ofta i förbigående, utan empati eller möjlighet till frågor. Inte alltid, det finns lysande undantag. Bristen på empati tror jag är en skyddsmekanism hos läkarna, det är svårt för dem att informera patienten om en livshotande sjukdom. Därför gömmer de sig bakom mummel om operationsmöjligheter som inte existerar, eller att cellgifterna ska göra underverk. Eller rentav flyr fältet när anhöriga och sjuka bryter ihop. Jag inser problemet, men det borde göras på ett anständigare sätt.
2) Kirurger jag pratar med säger att den svenska cancervården är mycket god. Att man här i landet har all teknik tillgänglig och använder den flitigt. Mot detta står de flera hundra som har tagit kontakt med mig sedan bloggen startade 2009. De har alla cancer med större eller mindre spridning och har fått nej till operation av svenska kirurger. Ibland räcker det med bara tre, fyra lungmetastaser för att svenska sjukhus ska vägra operation. Det är relativt vanligt att man bara lägger upp en stomi och sedan inte gör något mer åt spridd tarmcancer trots att primärtumören sprider metastaser så länge den finns kvar.
3) Några får höra märkliga motargument från sina svenska läkare när de vill operera sig utomlands. ”Alla är väl professorer där nere (sagt om fransmannen Rene Adam)”. ”De gör det bara för pengarna (sagt om tyskarnas laserkirurgi). ”Rene Adam opererar bara för att han tar 300 000 kr svart för varje operation (sagt av en svensk kirurg – en ren lögn)”. ”Skulle inte vilja operera mig i Paris med tanke på deras problem med multiresistenta bakterier (sjukhuskliniken CHB gör 110-130 levertransplantationer varje år vilket kräver extrem hygien)”. Skickliga svenska läkare med respektingivande meriter kastar alltså ur sig ogrundade fördomar och lögner om sina kollegor utomlands. Varför? Talar inte resultaten för dem så att de slipper ta till smädelser?
Så länge svenska cancerpatienter tar kostnaden, oron och svårigheterna att operera sig utomlands, finns det en brist i svensk sjukvård.
Min make fick diagnosen cancer i bukspottskörteln 6 aug-11. I november efter lång olidlig väntan på att läkarna skulle avgöra vilken behandling det skulle bli efter alla röntgen och provtagningar beslutas det i början på november att det blir ingen whippleoperation för cancern fanns också på levern och cellgiftsbehandling skulle sättas in. I oktober -11 så hade jag "lackat" ur och tröttnat på kirurgernas obeslutsamhet och begärde second opinion. Tipset fick jag från din blogg för jag hade ingen som helst aning om det innan. Jag begärde då en sådan och det skulle ordnas. Vi fortsatte sedan att vänta på behandling som skulle påbörjas i mitten på nov. Två dagar innan den skulle starta så kommer besked från Karolinska att dom kunde operera. Vi hamnar på Huddinge och op genomförs 8 dec och det konstateras, ingen cancer på levern !!!! Hade jag inte läst din blogg och lärt mig om second opinion så hade maken förmodligen inte levt nu. Vi har nu påbörjat en cellgiftsbehandling mot elaka cancerceller. Några tumörer finns det inga just nu. Så kan det också gå !!! Tänk om.....jag inte lärt mig om second opinion.
SvaraRaderaJag försöker som du sprida information om hjälp och samt stöd för anhöriga cancerdrabbade
Nä man blir livrädd. Min flickvän dog för en månad sen. Samma där..lång väntan massa missar. Behandlingen blev försenad med 2 månader för att läkaren på vårdcentralen ansåg att det var muskelvärk och ordinerade ipren istället för en remiss. Min flickvän lever inte längre men denna läkare fick reda på vad hon missat, och förhoppningsvis gör hon inte om det! Sen så har jag förstått att endast 10 % kan räddas med cellgifter, resten av de räddade, där opereras tumörerna bort med god marginal för att förhindra åtefall!
SvaraRaderaJonas
Förtydligande ovan idag räddas snitt 50 % av de 50% så är det 90% som opereras och 10% av de får cellgifter. Sen är beror det ju natuligtvis på vilken cancerform man har. Tex testikelcancer räddar de nästa alla idag mot 99% dödlighet för 30 år sen
SvaraRaderaHej Kjell :)
SvaraRaderaFantastiskt att höra att du nu blivit opererad, och att dom kunde lägga tillbaka stomin på dig!
Håller tummarna nu för att det ska fortsätta framåt för dig och att Förnedringskassan tar sitt ansvar och betalar dig de pengar du har haft rätt till så länge nu!
Jo, det där med läkarnas prestige-problem är ett aber inte bara inom cancervården. Neurologer, Kirurger, Gynekologer och Internmedicinare har lika stora egon, och vägrar in i det sista att remittera vidare för second opinion - säkert för att inte skylta med sin egen inkompetens. Det betyder ju att dom inte har kompetens och resurser att hjälpa / bota, och därför måste skicka sina patienter till en annan läkare. Gud förbjude att det kommer ut!
Och där står man sig slätt som patient, man kan ju inte tvinga dom att skriva remiss - det har inte jag lyckats med i varje fall.
Mitt sätt att komma vidare blev att kontakta andra sjukhus själv och sedan be min läkare på Vårdcentralen att skriva s.k. Valfrihetsremisser till Uppsala, Sahlgrenska och Falköping. Då blev det lite fart och man märker tydligt när man kommer till ny läkare utanför Västra Götaland, att det är ett av de sämsta länen på att remittera och/eller operera/behandla.
Sänder dig en enorm styrkekram :)
Ta hand om dig!