2011-03-20

Väntar fortfarande på besked från Paris, Umeå och Danderyd om det man ser på röntgen i min lever är ett ärr efter operationen, eller en kvarvarande tumör.

Under tiden har jag varit på en sedan tidigare planerad datortomografi som görs regelbundet för att se hur läget är i min kropp. Växer tumörerna, krymper de, eller är det stabilt? Röntgen på Danderyd blev en märklig upplevelse. Jag hade fått en tid 07:30 och var den första patienten på morgonen. Det kan förklara varför det krävdes tre sjuksyrror att sätta nålen för kontrastvätskan i min arm. Jag undrade lite över det snabba skeendet därefter, normalt brukar man köra några varv på 5-6 sekunder med datortomografen för att kolla att bilderna blir bra, sedan injicerar man kontrasten och då blir processen långsammare, cirka 20 sekunder för att scanna buk och lungor som i mitt fall. Men den här gången blev det ett snabbt varv även med kontrasten, bara 6 sekunder då med. Märkligt.

Men det värsta återstod, några timmar senare började min syn krångla. Jag fick svårt att fokusera när jag var ute med hunden i skogen och såg dubbelt. När jag kom tillbaka ringde jag först till röntgenavdelningen, som bekräftade att det fanns ett kontrastmedel som gav synrubbningar, men att jag inte hade fått det! Då ringde jag Behandlingsavdelningen som gav beskedet att fokuseringssvårigheter kan vara en biverkning av cellgiftet som tyvärr är svår att bli av med.

Jag ritade upp en linje i datorn och märkte att jag såg två linjer, inte en. Den andra linjen låg några cm över den andra och i lite vinkel. Mycket märkligt. Tankar på hjärntumörer och annat otrevligt galopperade med iskalla fötter genom mitt huvud, men jag misstänkte röntgenkontrasten mer än dessa skräckbilder.

Under kvällen minskade dubbelseendet något och jag märkte att om jag lutade huvudet åt vänster så kunde jag få linjerna att sammanfalla. På morgonen efter var fenomenet borta och har inte återkommit sedan dess.

Slutsatsen måste bli att det var konstrasten som orsakade synrubbningen trots allt. Tog man fel medel på grund av morgontrötthet?

Jag har svarat Försäkringskassans begäran om reaktion på deras ”övervägande” att avslå min ansökan om ersättning för min tredje operation i Paris med utgångspunkt från deras försäkringsmedicinske rådgivare - ortopeden jag berättade om i förra inlägget. Jag citerade det Nationella vårdprogrammet för kolorektal cancer som motsäger ortopedens argument, samt citerade en artikel med liknande information ur Kirurgiska föreningens tidning Svensk kirurgi. Slutligen hänvisade jag till ett mål i Regeringsrätten, det så kallade ”Jellinek-fallet” där Försäkringskassan fick en dom emot sig efter samma argumentation - men som man trots det använder för att avslå ansökningar från cancerpatienter. Jag förstår att Försäkringskassan bara utför de tomma åtbörder man måste för att verka anständiga, för att sedan konsekvent avslå ersättning för canceroperationer utomlands. Man begär in de argument man behöver från en lydig försäkringsmedicinsk rådgivare. Någon objektivitet kan man inte förvänta sig från det här hållet. Oerhört märkligt att en myndighet kan agera så i Sverige 2011.