2011-03-07

Kemoterapi nummer 34. Mina blodvärden är inte lysande, de är OK för behandling men ligger bara sju, åtta snäpp över minimigränsen. Så det får bli var tredje vecka framöver, förhoppningsvis håller sig kvarvarande tumörer sig på mattan trots det.

”Kvarvarande tumörer”, ja. Min förhoppning var att besöket i magnetkameran på Sophiahemmet förra måndagen skulle resultera i en modig bedömning av röntgenläkaren att det man såg på datortomografin i januari var antingen ett ärr eller en metastas i levern. Men min (ibland) blixtsnabbe onkolog skickade ett brev som kom i fredags där han refererade till röntgenläkarens bedömning: ”metastasmisstänkt förändring”.

Man vill alltså inte säga säkert att det är en metastas, för det kan vara ett operationsärr. Och man vill inte heller säga säkert att det är ett operationsärr för det kan vara en metastas. Jag hade hoppats på ett större mod från röntgenläkaren, men vi är ju i Sverige och inte i Frankrike…

Imorgon ska jag hämta två CD med magnetkameraundersökningen, den ena ska skickas till professor Rene Adam i Paris, den andra till den modige kirurgen på Umeå Universitetssjukhus som jag har nämnt tidigare. När jag tog kontakt med kirurgen i Umeå fick jag rådet att göra en PET-scanning (se inlägget från 2011-02-11) även om kemoterapin pågår. Anledningen är att tumörerna suger åt sig den radioaktiva sockerlösningen och lyser i datortomografin, medan ärren stöter bort lösningen – så skillnaden blir ändå avläsbar. Dessutom tror jag själv att analys av kolorektala tumörmarkörer i mitt blod borde visa om det är någon tumöraktivitet på gång. Båda dessa förslag ska jag prata med min onkolog imorgon, det är en telefontid inbokad.

Talesättet ”ska man skratta eller gråta” kommer osökt när jag fick ett brev från Försäkringskassan idag. Man ”överväger att avslå" min ansökan om ersättning för den tredje operationen med motivering från den försäkringsmedicinske rådgivaren, som nu anser att vårdmetoden finns i Sverige (vilket man förnekade angående operation 1 och 2), men att man inte gör "kirurgiska borttagande" av metastaser när de är spridda och multipla och till flera organ”.

Terminologin lät främmande i mina öron, så jag googlade på försäkringsmedicinske rådgivarens namn och fann att han 1) är specialist i ortopedi och inte kirurg eller onkolog och 2) han har innan han blev försäkringsmedicinsk rådgivare varit företagsläkare och sedan VD för ett bolag som hjälper byggbranschen med rehabilitering av byggnadsarbetare. Inget ont om ortopeder eller byggare, jag har stor respekt för båda yrkena. Men det är långt bort från den multidisciplinära bedömningen av kirurger, radiologer och onkologer som görs även i Sverige inför beslut om resektion av metastaser. Jag tror jag väljer att skratta...