2010-10-06

Igår gav jag min onkolog en flaska dyrt , italienskt rödvin. Jag hade nämligen läst det vårdprogram för kolorektal cancer som gäller vid Danderyds sjukhus, Karolinska (Stockholm och Huddinge) samt Södersjukhuset. Vårdprogrammet är visserligen sju år gammalt, men gäller fortfarande som riktlinje:

http://www.karolinska.se/upload/Onkologiskt%20centrum/RegionalVardprogram/Kolorektal.pdf

Det är 76 brutala sidor, där man koncentrerar sig på vad som inte ska göras, mer än vad som ska göras. Har man som jag en spridning till två stationer så anses det vara kört, då handlar det om sex månaders överlevnad (notera återigen att materialet är sju år, det har hänt mycket sedan dess). Palliativ behandling (enbart symtomlindrande, inte botande) ska bara ges om det finns några symtom, inte för att förlänga livet.
Efter att ha läst dokumentet inser jag att min onkolog har kringgått en hel uppsättning anvisningar för min skull. Må vara att onkologen är hopplös att få tag i under vissa perioder, men han har ställt upp och gett mig behandling trots att vårdprogrammet säger något annat. Det beror på att Rene Adam har opererat mig, men min onkolog kunde också ha varit stelbent och följd vårdprogrammet envist. Han var värd en flaska Amarone.
I dagarna går det iväg en remiss till Universitetssjukhuset i Umeå för utredning om det är tekniskt möjligt att direktbehandla min lever enligt Rene Adams önskemål. Huddinge har ju vägrat både att operera mina kvarvarande levermetastaser och att direktbehandla levern med motivering att jag har lungmetastaser. Huddinge vägrar av prestigeskäl - tror jag – istället lutar man sig mot vårdprogrammet och tvår sina händer.
Jag har också fått anstånd en vecka med nästa behandling. Jag känner mig rätt sliten och blodproverna bekräftar att mina värden är på väg nedåt. Det är kombinationen av en hård cellgiftsbehandling och mina Fragmin-sprutor (mot blodproppar) som tär på trombocyter och hb. Jag tänker njuta av varje dag den här extra veckan ger mig.
Behandlingen ger ofta munsår, men dricker man Vichyvatten varje dag så brukar det hjälpa. Om det beror på mina sämre prover eller inte, men trots flitigt drickande av Vichyvatten fick jag rejäla sår på båda sidor av munnen. Då mindes jag vad min snälle tandläkare sa förra gången - att han hade köpt en laser för behandling av munsår. Jag fick en tid samma dag, tandhygienisten förfasade sig över storleken på mina munsår ("de värsta jag har sett") men behandlade mig tre gånger. Helgen kom emellan, men redan efter tre dagar från första behandlingen försvann smärtan. Efter ytterligare två gånger och totalt 350 kr är munsåren i stort sett läkta. I vanliga fall kan munsår ta flera veckor innan de slutar göra ont.
Min halsbränna orsakad av behandlingen är också under kontroll, tack vare ett nytt medel: Omeprazol. Helt fantastiskt, efter två dagar försvann all halsbränna och har inte kommit tillbaka!