2012-06-02

Kära läsare,

det är med tungt hjärta som vi måste berätta att Kjell gick bort i onsdags klockan 16:30 efter att snabbt ha blivit väldigt mycket sämre. Hans kropp orkade inte mer.

Efter beskedet om cancerns återkomst under den tidiga våren hade Kjell fortfarande en del kämpaglöd kvar trots det svåra i beskedet, och han var i kontakt med Finland för nya typer av cellgifter. Han hade dock för dåliga värden för att klara mer cytostatika, så det såg inte så ljust ut. I förra veckan fick vi beskedet att kortisonet de hade satt in inte hade gjort någon verkan och att hans kropp slutligen skulle komma att ge upp efter en tid. Vi trodde dock inte att det skulle gå så fort.

Som ni alla vet har Kjell slagits väldigt hårt för att få bli frisk, med en hjältemodig vilja att klara sin sjukdom.

Sedan han insjuknade i slutet på 2008 har han aldrig sett speciellt sjuk ut – han har haft håret kvar, färgen på kinderna och framförallt den starka viljan. Vi har rest, vi har ofta varit nere på vårt landställe i Småland och vi har ägnat tid tillsammans i familjen. Men tyvärr räcker det inte alltid att vilja bli frisk, och i Kjells fall var cancern för aggressiv. Vi kan fråga oss varför i en evighet, men det finns inget svar på den frågan. Det är som det är.

För oss i Kjells familj är det väldigt viktigt att ni som är sjuka i cancer och ni som är anhöriga inte tappar hoppet nu. Ni äger fortfarande livet och ni har möjligheter att klara er, få några extra år eller mer. Det som läkare säger behöver inte alltid vara det slutgiltiga beskedet, och det som känns nattsvart och omöjligt kanske har en lösning. Vi hoppas innerligt att ni orkar ta era strider och att ni kan ha pappas ord i minnet om att Du måste ta kontrollen över din vård!.

Kjell var en fantastisk person på många sätt. Mycket kunnig i alla möjliga och omöjliga ämnen, snäll och rolig. Han ville få komma bort ifrån sin sjukdom ibland och har skrivit en roman (helt orelaterad till sjukdom) under tiden, som vi nu planerar att ge ut. Vi kommer att uppdatera er om detta via bloggen, för er som inte bara har tyckt om Kjells råd, utan även hans fina skrivande.

För oss i familjen var det ibland svårt att förstå hur Kjell mådde rent psykiskt, speciellt eftersom han i sin omtanke om oss nog inte sa exakt hur det var, och i det fallet tror vi att ni läsare och ni som har varit i kontakt med honom personligen har hjälpt honom mycket. Vi kan aldrig förstå till 100% hur det är att ha en dödlig sjukdom, bara hur det är att vara närstående.

Bloggen kommer att finnas kvar och ni får gärna lämna en kommentar om ni vill. Vi läser och minns.

Varma hälsningar Anne, Louise och Cecilia Broberg