2010-03-19

Planen är att jag ska genomgå sex cytostatika-behandlingar efter leveroperation nummer 2, den här veckan var det dags för behandling nummer tre som gick som de tidigare: lite bakis, halsbränna och protester från magen. Magen oroar mig lite, den är överkänslig på grund av alla cellgifter jag har fått och frågan är hur det hela kommer att fungera efter att stomin läggs ned? Det är ju en sak att få en full stomipåse gång på gång, det blir lite besvärligare när det hela ska ha en naturlig utväg.
Vi firade en släktings födelsedag på restaurang dagen efter min tredje behandling och jag fick tömma påsen tre gånger bara på denna korta tid trots att jag åt snäll mat och bara drack vatten. Stomin på tunntarmen producerar ju dessutom mycket mer volym än en kolostomi - är tarmen hysterisk så blir det besvärligt.
Det är dessutom inte helt säkert att jag slipper cellgifterna efter att den här omgången är slut, för vi har ju problemet med ”skrotet” i mina lungor. Jag kallar det ”skrot”, för ingen vet vad riktigt det är som syns på datortomografin, men är för smått för att ses på vanlig röntgen. Beroende på vem man frågar är det förkalkningar, inflammationer på grund av cellgifterna eller – metastaser. Thoraxkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset har tittat på ”skrotet” i flera omgångar och har nu bestämt att man inte vill operera. Grejorna är helt enkelt för små för att man ska kunna ta bort dem! Det låter märkligt för en amatör, men tydligen är det inte så lätt att hitta förändringar som är mindre än 5 mm under en operation.
Nästa steg blev då att vända sig till Radiumhemmet på Karolinska, där man arbetar med strålbehandling. Det är inte så dramatiskt som det låter, tvärtom är strålbehandling ett skonsamt sätt att förstöra tumörer. Med så kallad stereotaktisk strålbehandling används fem till sju olika "kanoner" som koncentreras till ett ställe. Problemet visade sig vara att även Radiumhemmet har samma problem att hitta de små "vaddetnuär" och kan bara ta hand om en av dem, den största.
Resterande måste förstöras på annat sätt för att de inte ska bidra till ny spridning när de börjar växa. Det finns egentligen bara en teknik kvar, radiofrekvensbehandling. Där sticker man in en spets i tumören, fäller ut antennspröt inne i den och leder in radiovågor. Värmen från radiovågorna förstör tumören. Ingreppet sker med hjälp av ultraljud som leder operatören på rätt väg. Radiofrekvensbehandling har varit ifrågasatt och vissa läkare har hävdat att den inte är botande, men det är en omvärdering på gång även här i Sverige. (I och för sig har vi flera tekniker som alkoholinsprutning och frysning, men de är ovanliga här hemma).
Tydligt är att det blir en hel del sjukhusbesök framöver och ytterligare cellgifter för att hålla ”skrotet” på mattan mellan ingreppen.