2008-11-29

Man gör en koloskopi som blir mycket smärtsam på grund av läkarens brutalitet. I sin iver att rensa nedre delen av min tarm från kvarvarande avföring byter han instrument, drar i sladden så att en bildskärm kraschar i golvet och skriker åt sjuksköterskan tills cirkusen är total. Till slut lyckas han ta några prover på min tarmtumör för analys. Efteråt säger jag åt honom att det kändes som att bli ”våldtagen av en skogsmaskin", men han uppskattar inte skämtet.

En lungröntgen visar att det inte finns några metastaser där, lungorna är den andra stationen efter levern för spridning för tarmcancern. Jag blir kvar en vecka, sedan skrivs jag ut med en kolostomi, en påse på magen. Det här blir det enda kirurgiska ingrepp som görs på ett svenskt sjukhus. Att ta bort den eventuella tarmtumören är inte aktuellt. Jag inser snart varför - det är inte värt pengarna för cancern är spridd. Döden är att vänta.