2010-08-23

Ja, behandlingen biter! Tumörerna i levern krymper, men ”skrotet” i lungorna är oförändrat - som det hela tiden har varit. Man kan ju undra vad det är – tumörer, eller bara ”skrot”, förkalkningar eller ärr från min vilda ungdom? (Har någon av er ”slangat” bensin? Man suger upp bensin i en slang från en tank till en dunk och låter häverteffekten sköta resten av överföringen. I den processen har jag fått många kallsupar av bensin rakt ned i lungorna! Tänk så korkad man kan vara som ung!)
Det är ingen självklarhet att behandlingen biter. Dels förlorar samma behandling sin verkan med tiden - cancern verkar kunna överlista cellgifterna till slut och fortsätta växa trots behandlingen. Dels är inte alla behandlingar verksamma på alla personer, för tarmcancer finns det egentligen bara två behandlingsformer. Av den ena får jag neuropati vilket kan sluta i rullstol om man fortsätter. Återstår en – och tack Herre för att den fungerar!
Om cellgifterna fortsätter ha avsedd verkan är nästa steg operation. Leverteamet på Huddinge säger att mina lungor ska fixas först, på Thorax säger man att förändringarna i lungorna är för små för att strålas. Tillbaka till Huddinge, som säger att mina lungor ska fixas först, tillbaka till Thorax som säger… så fortsätter det.
Om en vecka ska jag till Paris för röntgen och träffa professor Adam igen. Han är mycket tydlig, det är levern som är nummer 1 för metastaserna där är livshotande. Lungförändringarna kan vänta. Medan Huddinge och Thorax bollar mig mellan dem som en rutten tomat så inser jag att det blir Rene Adam som ska operera mig en tredje gång. Jag hade ju hoppats att slippa kostnaderna genom att låta svenskarna ta hand om de små metastaserna som är kvar. Samtidigt inser jag hur skicklig den här mannen är när jag hör hur ont många medpatienter har efter sina operationer, ärr som krånglar och tarmar som bråkar. Rene Adam är känd både som en modig kirurg och en utomordentligt noggrann sådan - hans långa operationstider är välkända. Jag tror säkert att de svenska kirurgerna är mycket duktiga när de väl tar beslutet att operera, men det är kanske värt pengarna att låta en av världens bästa leverkirurger göra sitt jobb? Paris, nästa!
PS. För några dagar sedan rök skägget, mustaschen ser risigare och risigare ut och näst i tur står ögonfransarna. Det är cellgiftet irinotekan som attackerar hårsäckarna, men kylmössan har hittills skyddat håret på mitt huvud.
PPS. Har lagt in lite mer information om Försäkringskassans maffialiknande metoder. Tack för länktipset, Elisa!

2010-08-10

Fjärde behandlingen, samma biverkningar, samma känsla av att bära en 10 kg tung ryggsäck. Imorgon blir det röntgen för att kontrollera om cellgifterna biter eller om tumörerna växer. Operation för att ta bort kvarvarande metastaser i lever och lungor kräver att de är i ”regress”, att de minskar i omfång – annars blir inte ingreppen effektiva.
Hade jag röntgats i Paris hade jag fått resultatet en kvart senare, när röntgenläkaren berättar exakt vad han har hittat jämfört med förra röntgen. Men nu är det i Sverige och då får jag vänta 10 dagar innan den remitterande läkaren redovisar resultatet...
Låt mig under tiden upprepa några bra tips om hur man kontrar några av biverkningarna från en celllgiftsbehandling (ja, jag vet att det heter cytostatikabehandling, men ordet cellgifter beskriver bättre hur man känner sig som i skrivande stund, dag 2).
Persiljeavkok (tack, kära hustru). Alla drabbas av sämre blodvärde (hb) under en behandling. Persiljeavkoket är en effektiv hjälp. Koka 4 knippen persilja (gärna KRAV eller ekologisk, annars så grönt som möjligt) i 4 liter vatten i 30-40 minuter. Låt dra över natten. Drick ett stort glas varje dag.
Vichyvatten (tack, syster Inga). Munsår är en liten, men smärtsam biverkning. Om man dricker en flaska Vichyvatten varje dag så förebygger man munsåren - men har ett sår börjat bildas så är det bara att lida tills det läker. Har inte hittat något bra medel, bäst fungerar gammaldags Vademecum.
Smörgåsrån (tack, syster Helen). Halsbrännan kommer direkt efter behandlingen och medel som Zantac hjälper inte alltid till 100 procent. Köp de tunna smörgåsrånen från Göteborgskex i röd förpackning och tugga i dig ett eller två som förstärkningsmedel när du inte kan sova på grund av halsbrännan. Det fungerar.
Proviva. Fungerar bra för att normalisera tarmen som irriteras rejält av cellgifterna. Om jag ska döma av hur min stomi ser ut så är det rejält svullet i tarmarna cirka 10 dagar från behandlingsstart. Jag dricker ett glas Proviva nypon varje dag under cirka en vecka för att sedan bara dricka vid behov. Tidigare var jag tvungen att dricka två glas per dag för att inte bara få vatten i påsen. OBS att flera cellgifter, speciellt Irinotekan, kan orsaka en allvarlig diarré som kan kräva sjukhusvård för att klara. Den uppstår antingen direkt vid behandlingen, eller någon gång under dag 2-5, så kallad fördröjd diarré. Båda varianterna kan vara farliga då de snabbt torkar ut och försvagar - ta kontakt med behandlingsavdelningen direkt.
Slutligen några ord om kylmössa. Jag tycker att cancern påverkar mig och min familj så mycket att åsynen av mig själv utan hår på huvudet skulle ytterligare bryta ned allas vår motståndskraft. Viljan och uthålligheten betyder mer än vi förstår i kampen mot cancern. Kylmössan är en enkel åtgärd för att behålla håret, möjligen är den obehaglig direkt när den sätts på - men det går över efter 5 minuter. Därför är det lite märkligt att kylmössor motarbetas på många sjukhus. Motiveringen är att det kan det kan gömma sig små "metastasfrön" i skalpen dit inte cellgifterna når på grund av (eller tack vare) att kylan krymper blodådrorna. Enligt en svensk professor gäller detta främst andra cancerformer som bröstcancer där man har sett spridning till skelettet när kylmössa har används vid behandling efter kirurgiskt ingrepp. När det gäller tarmcancer är den typen av spridning mycket, mycket ovanlig att professorn tycker att fördelarna överväger.