2009-01-12

En röntgen med magnetkamera görs på Danderyd för att få en bättre bild av tarmtumören som en start på cellgiftsbehandlingen. Magnetkameran på Danderyd är gammal, ljudet är öronbedövande och patienterna tillbringar någon timme inklämd i ett smalt rör medan kameran är aktiv och smäller högt när magnetstrålen pulserar. Det hela börjar bra, sjuksköterskan frågar om jag vill lyssna på musik under tiden och håller fram ett par hörlurar. Men hörlurarna är trasiga och musiken drunknar helt i mycket höga störningar från magnetkameran. ”Det andra paret hörlurar är ännu värre,” blir ursäkten när jag helt lomhörd vacklar upp från bordet man ligger på i kameran. Jag beslutar att aldrig mer acceptera röntgen i magnetkamera.

Två timmar senare träffar jag min onkolog. Onkologmottagningen tillhör Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset och är bättre skött än avdelning 61 på Danderyd. Men väntetiderna är långa, det är nu sju veckor sedan den akuta operationen och det ska dröja ytterligare tre veckor innan behandlingen börjar. Orsaken är att läkarna på Onkologavdelningen vill undersöka sina patienter för att se om de är i tillräckligt god form för att klara den ganska hårda behandlingen. Först efter att patienterna har granskats öga-mot-öga börjar väntetiden tills behandlingen kan börja. Jag har för säkerhets skull rakat av mig mitt gråa skägg och godkänns för behandling.